>Änglar i kapellet!

>Idag har vi haft julpyssel på S:t Sigfrids folkhögskola. Jag tänkte jag skulle ha något roligt för eleverna i kapellet och tänkte då att det borde vara något kristligt. Det här med tomtar är ju fint men jag bestämde mig för änglar. Tänkte på änglakören som berättar för herdarna om att Jesus fötts.
Så, vi gjorde änglar att hänga i julgranen, tre varianter, pyssligt värre.
Det blev en fin stund med musik i högtalarna, tända ljus och trevliga elever som pysslade med änglar. En del av skolans muslimska elever kom också och vi konstaterade att det ju berättas om änglar också i Koranen. Några elever satte sig och läste i biblar efter att de pysslat klart. Det blev en intressant rörelse i rummet. Alla förstod att de fanns i en kyrka men vi gjorde något annat än firade gudstjänst, eller var det en slags gudstjänst det var frågan om?
Nu har vi fina änglar i adventsgranen i kapellet och en hel del elever har änglar med sig hem att smycka med. Det känns fint.

>Förord till min bok

>

Har ju utlovat att jag här på denna blogg ska publicera utdrag ur min bok. Tänkte det kunde vara passande att börja med förordet. Stefan Edman är en god broder i detta arbete och jag är verkligen tacksam för att han tog sig tid att skriva förordet till min bok. Jag hade Stefan som lärare en gång i tiden då jag gick på S:t Sigfrids folkhögskola, sedan har jag läst alla hans böcker och han är verkligen en inspiratör!
Håll till godo.
Förord

Håller vi på att knuffa Moder Jord över stupet – och därmed även oss
själva?
Alltfler forskare menar att mänskligheten kan komma att överskrida de
yttersta gränserna för vad planetens ekosystem tål. Klimatförändringarna
är en av påfrestningarna, den kanske allvarligaste.
Men det finns fler hot även om de inte just nu diskuteras särskilt mycket
i media: Havens ytvatten har blivit 25 procent surare på 200 år. Kvävebalansen
är störd. Den biologiska mångfalden utarmas. När forskarna
vill ge oss en helhetsbild påminner de om att cirka 60 procent av jordens
ekosystemtjänster är överutnyttjade: Naturens egen vattenrening, åkerjordarnas
produktionskraft, pollinationen av nyttoväxter som till 80 procent
svarar för vår föda. Eller uttryckt på annat sätt: Sista kvartalet konsumerar
vi på kredit, och skickar notan till kommande generationer.
Världen har dock vaknat till insikt om denna gigantiska utmaning mot
vår överlevnad. FN-konferensen i Rio de Janeiro 1992 blev historisk. Då
lanserades ”hållbar utveckling”, begreppet som knöt samman miljöutmaningarna
med kampen mot fattigdom och för rättvisa och ett gott liv åt
alla människor.
En del positivt har också hänt: På tjugo år har barnadödligheten minskat
med 30 procent och antalet väpnade konflikter med 40 procent. Medellivslängden
ökar, hundratals miljoner har lyfts ur fattigdom och förnedring.
Och ozonskiktet håller långsamt på att bygga upp sig självt, sedan vi
slutat släppa ut de allra värsta kemikalierna som förstörde det.
Men utvecklingen mot en mer hållbar värld går ändå på tok för långsamt.
Vilka storpolitiska beslut krävs? Kan vi som enskilda påverka skeendet
genom förändrad livsstil? Kan världens kyrkor göra skillnad? Och
vilken pådrivande roll borde vi i Svenska kyrkan spela?
Magnus P Wåhlin visar i den här innehållsrika och engagerande skriften
vad som står på spel. Han tror på det radikala evangeliets förlösande

handling. Ingående granskar han centrala kristna begrepp och gör upp
med traditioner och bibeltolkningar som gör oss trångbröstade och passiva
snarare än vidsynta, hoppfulla och beredda till uppbrott och förnyelse.
Bibelsamtalsplan och andra praktiska upplägg finns också med i boken.
Jag känner Magnus starka patos och hans erfarenhet som präst och
miljösamordnare. Därför hoppas och tror jag att han får många läsare!

kraft och pläderar kraftfullt för en ekoteologi som driver oss alla ut i

Stefan Edman
Biolog, författare

>Hemma från Västerås

>Det var verkligen  en rik dag igår! Jag fick lyssna på Kåre Olsson som menar att vi behöver en ny förståelse av vad det innebär att vara människa för att vi ska kunna leva på ett rimligt sätt. Utmanande och tydligt. Sedan Kerstin Bergmans Mater-ialism, ett feministiskt perspektiv som talar mot trancendens och för immanens, mycket bra och användbart anser jag. Joel Ludvigsson berättade om sin kommande avhandling i kristen Luthersk etik och han tydliggjorde gränser och definitioner som man ju måste då man ska skriva akademiskt. Per Larsson presenterade sin bok ”Skapelsens frälsning” en bok jag verkligen rekommenderar och som jag använt i min egen bok. Det var jag som fick sista ordet i att presentera min bok ”En annan värld är möjlig!” Det var kul att få göra det i detta gäng. Jag fick också kloka synpunkter från flera, inte minst från Henrik Grape och Biskop Thomas. Kul att Thomas låter oss samlas i biskopsgården i Västerås och att han kallar oss till detta nätverk.
Denna gång var vi 18 personer som samlats från Luleå i norr till Lund i söder.

Nu blir nästa sak en samling på Rättviks stiftsgård 14-15/1 2011 och det kan bli intressant. Kolla in stiftsgårdens hemsida för mer information, dagarna är öppna för alla intresserade.

Vi hoppas sedan kunna ha en ekoteologisk verkstad på S:t Sigfrids folkhögskola i september eller oktober. Biskop Thomas har lovat kalla oss samman igen i tidig september. Hoppas att vi kan vara ännu flera då.

Uppfylld av allt detta goda försökte jag sedan ta mig hem via tåg vilket ju var svårt. I Norrköping väntade buss till Alvesta och sedan Taxi men jag hade tur för det kom ett tåg i Alvesta som jag hoppade på, sedan taxi hem, landade vid midnatt, bara tre timmar försenad.
Blir lika förvånad varje år att SJ och Trafikverket inte klarar detta, antagligen lika förvånad som de blir av att vi har vinter i Sverige, faktiskt varje år!

Sysslar du med ekoteologi? Ta kontakt så att du kan få inbjudan till nätverksträffarna!