Bra bok! Makten över matkassen.

Makten_omsl72

I morgon kommer Ann-Helen Meyer von Bremen till S:t Sigfrids folkhögskola och sommarmötet för förbundet Kristen humanism och föreläser om sin och Anders Ingvarssons bok. Jag har förmånen att få respondera på hennes föredrag och har därför i sommar läst boken och den rekommenderas varmt! Ann-Helen skriver också krönikor i Allt om Mat som jag kan rekommendera. I boken finns ett tydligt jordbruksfokus, det märks att författarna vurmar för lantbrukarna. Genom olika exempel får man se hur orimlig dagens livsmedelsproduktion är. Författarna förfäktar småskalighet och lokalproduktion, en nära kontakt mellan producent och konsument. Det jag ofta funderar över när jag ser på mig själv och andra är varför det just på matens område, det vi äter, är så svårt att leva som vi lär? Vi vill ju alla ha god djurhållning, ekologiska grödor, öppna landskap och mångfald bland arterna. Men de flesta av oss gör väldigt lite för att det ska bli verklighet.

Dags för lojalitet!

Jag är uppvuxen på 70-talet. I det lilla samhälle som jag bodde i, Billesholm, fanns två matbutiker: Konsum och ICA. Man valde den ena eller den andra, de flesta handlade inte i bägge. Min mor och mormor var lojala mot Konsum, jag kan inte minnas att vi någonsin handlade på ICA. Jag minns kvittoräkningen som gjordes en gång om året. Alla kvitton hade sparats och de skulle räknas samman så att man kunde begära återbäring, man fick tillbaka pengar. Dessa pengar var viktiga för min mor och mormor, det var knappa tider. Idag verkar vi inte vara lika lojala, de där hundralapparna i återbäring betyder inte lika mycket längre, för de flesta, många har fått det bättre.

Det går knackigt för Coop, kommer det att gå i konkurs? Det vore synd tycker jag eftersom Coop faktiskt är bäst på ekologiskt och Fair Trade. I Växjö där jag bor är det tydligt. Jag undviker ICA, City Gross, Lidl, Netto eftersom jag där inte finner det jag vill ha av ekologiskt och Fair Trade. Coop har tvingat de andra kedjorna att bli bättre på ekologiskt, de har gått före, som en medlemsdriven organisation har man visat hur man vill ha det. Men vi konsumenter väljer trots detta inte att vara lojala med denna goda idé. Jag vet att alla inte har råd att köpa ekologiskt och Fair Trade men då måste vi som har råd göra det. Vill vi att Coop ska fortsätta visa vägen i dessa frågor behöver vi vara mer lojala.

Jag är inte anställd av Coop, har aldrig varit och får inte betalt för detta inlägg. Men jag fortsätter handla på Coop.

Livet – en lovsång!

 

Visst är det förunderligt att allting fungerar på något vis? Ofta fastnar vi människor i det som inte fungerar och är bra så till den grad att vi inte ser allt det fantastiska som faktiskt fungerar och är gott. Att vi kan andas ren luft, dricka rent vatten och att vi har ett klimat som det går att leva i. Alla dessa saker, och många till, är värda vår lovsång och jag tänker mig att hela livet, denna gåva vi fått av Gud är en lovsång. I psalm 702 sjunger vi ”Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig, där var ton skall en hyllning till dig bära”. Jag tror att det är en grundläggande mening i våra liv, att de ska vara som en lovsång till vår Skapare, som gett os allt.

Vi lever i en värld som inte präglas av detta förhållningssätt. Vårt sätt att leva, särskilt i den rika delen av världen, är inte hållbart, kommer inte att hålla i längden. Faktum är att det redan är så att det inte håller. Om alla lever som vi gör i Sverige skulle det behövas 3 jordklot till. Den 20 augusti hade jordens mänsklighet redan använt upp alla de resurser som jorden kan återskapa på ett år. Hela hösten lever vi på kredit och skickar räkningen till kommande generationer. Alla ser vi att detta inte håller. Moder jord har fått feber, vi lever mitt i en eskalerande klimatkris och den drabbar människor särskilt i fattiga länder. Men vi här i Sverige lever inte avskilda från resten av världen. Någonting händer även med oss då andra lider. Jesajatexten i 58:6-8 är förmanande och säger oss att då vi arbetar för rättvisa för alla som lider, då bryter gryningsljuset fram för oss och våra sår skall läkas. Vi lider när andra lider, det är inte att leva helt när världen ser ut som den gör.

I vår tid hinns inte reflektionen över Guds goda skapelse med, all vår tid går åt till at fundera över hur vi ska lösa den ekonomiska krisen och hur alla ska kunna ha ett arbete. Men vad hjälper det oss att skapa arbeten och tillväxt om vi inte har en jord att leva på? För mig är det tydligt att skapelsefrågorna måste komma först. När vi samtalar och funderar över dem kan vi också tillsammans komma fram till vad som är ett rimligt och ett helt liv. Är det rimligt att vi arbetar mer än 40 timmar i veckan när andra inte har jobb? Är det rimligt att vi inte hinner umgås med familj och vänner därför att jakten på pengar kräver mer och mer tid i arbetet?

Att tala om hållbar utveckling är en existentiell fråga. Det ställer frågor till oss om vad vi anser vara ett rimligt liv. Vad vill jag att mitt liv ska vara fyllt av? De flesta av oss talar om kärlek, relationer och sammanhang. Först längre ner på listan kommer konsumtion, semester i Thailand och en ny bil. Vi vet ju att det är så här, vi vet ju vad vi innerst inne vill. Varför är det så svårt för oss att leva det vi vill?

Jag tror att vi behöver självhjälpsgrupper i Svenska kyrkan. Möten med andra där vi får tala med varandra om hur svårt det är att ställa om, där vi kan hjälpa och stötta varandra i den genomgripande omställning av våra liv som ligger framför oss. Vi människor är kapabla till innovation, kreativitet och empati. Nu är tiden för en rörelse då vi med dessa egenskaper som ledord ställer om vårt sätt att leva. Det är ett hållbart sätt att möta framtiden, det behöver världen!

Jag vill också leva ”Less is more”

Läser om mannen som gjort sig av med det mesta av sina prylar och blir lite avundsjuk. Han bytte lägenhet till en mycket mindre och gjorde sig av med en massa onödiga grejor. Ibland känner jag att mitt hus anfaller mig med alla prylar som finns där. Köksskåpen är överfulla och strumplådan exploderar. I omgångar tar jag ett tag bland böcker och kläder men det fylls ju på hela tiden. Nu har jag iofs köpstopp på kläder detta år så än så länge klarar garderoben sig bra. Men allt det andra? Hur många glas behöver man? Krukor? CD-skivor som aldrig spelas? Med mera, med mera… Tänk att ha plats och rymd istället, kanske andas man lättare då? Kanske blir det lättare och roligare att städa? Kanske får jag mer tid att läsa och tänka? Jag tror på idén att välja bort fler prylar och välja tjänster av olika slag istället. Bio, restaurangbesök, massage, konserter osv. Allt med ganska liten negativ miljöpåverkan. Det skulle båda jag och klotet må bättre av. Jag får nog göra en avvecklingsplan tror jag. Ta en sak itaget men verkligen göra det. Hur gör du med alla prylar?

Moraliskt dilemma, förvisso!

Harald Welzer skriver intressant om klimatförändringen som moraliskt dilemma idag. Det är spännande och bra att den stora dagstidningen drar igång en artikelserie om klimatkrisens moraliska och intelektuella konsekvenser. Det behövs. Welzer tar sin utgångspunkt i extraktivismen, alltså att vi tar ut mer och mer tillgångar från jorden och på det viset utarmar den. Konsekvensen av detta tänkande blir förstås att konsumismen blir ohållbar. den leder till ökad ekonomisk tillväxt men utarmar samtidigt jorden och lämnar ett dåligt arv till kommande generationer. Jag håller med och jag känner mer och mer hur ohållbar konsumtionen är. Jag arbetar hårt med att tillfriskna själv från konsumtionens fröjder. det är inte så lätt, jag gillar prylar. jag skulle vilja ha en padda och en fräck telefon, en fin bil och ett växthus i trädgården. Och allt annat som jag också är sugen på och läser om i fina magasin. Men med hjärnan förstår jag att det inte håller. Och jag vet också att det finns andra saker i livet som är så mycket mer värt än alla dessa prylar. det vet vi väl alla, men ändå… Jag hoppas detta år kunna hålla fast vid mitt löfte om köpstopp på kläder, än så länge funkar det bra. Och jag har hittills också lyckats hålla mig ifrån de glassiga magasinen som jag gärna köpte tre, fyra gånger i månaden förra året. Vi lever i en tid där det inte är lätt att välja att inte konsumera. Jag tror vi behöver tala med varandra om detta, jag tror vi behöver hjälpa varandra att finna nya mönster. Så, läs dagens artikel och fundera över dina egna konsumtionsval. Det är ingen pekpinne hoppas jag utan snarare en inbjudan till nya möjligheter. Låt oss hjälpas åt.