Ny kurs på S:t Sigfrids folkhögskola!

Allmän kurs Bibel

Allmän kurs Bibel är en allmän kurs med särskild inriktning på Bibel. Tillsammans med dina tidigare gymnasiestudier och folkhögskolestudier på allmän kurs kan denna kurs leda till behörighet för högskole- och universitetsstudier.

Bibel och kristen tro

Kursens fokusämne är Bibel och kristen tro. Det innefattar bibelstudium, gruppdiskussioner, andaktsmetodik, olika metoder i fördjupning av kristen tro såsom pilgrimsvandring, frälsarkransen, tro som motstånd och personlig fördjupning.

I kursen ingår också ett aktivt deltagande i skolans gudstjänstliv.

Vi samlas också varje vecka till samtals- och bönegrupp. Det ingår också vissa gemensamma föreläsningar med våra andra kyrkliga kurser.

Det blir en spännande kurs som naturligtvis också styrs av deltagarnas intresse kring tro och liv.

Allmänna ämnen

Du läser andra ämnen tillsammans med elever på våra andra allmänna kurser. Du kan också läsa in behörighetsgivande gymnasieämnen utifrån de behov du har. Allmän kurs Bibel är en omdömesberättigad kurs, vilket innebär att du får ett omdöme (motsvarar betyg från gymnasiet) som du kan använda för att söka till högskola och universitet.

Ta gärna kontakt med vår studievägledare Mimmi Lind, syo@sigfrid.se 0470-72 40 88, och gör en planering för vilka ämnen och kurser du behöver.

Luthersk?

303450_luther_playmobil02

Sitter och planerar en resa till våra vänner i Iglesia Luterana costarricense i Costa Rica. Som vanligt ser jag mycket fram emot att få möta alla dessa specialle människor som kämpar så hårt för en rimligare värld. Som vågar kritisera orättvisorna och vägra bli konventionella. Varje gång jag är där slås jag av deras lutherska identitet. I ett katolskt land är det viktigt för dem att vara just lutherska. För dem handlar det då om att ständigt våga ompröva det kristna budskapet, bibelns texter, sina egna metoder och sin egen organisation. Jag funderar ofta hur luthersk jag är. Vad i det lutherska värdesätter jag mest? Det är nog friheten att få tolka, mandatet att räknas med, möjligheten till omprövning. Jag tror att vi i Svenska kyrkan kunde må bra av en rejäl Luther-diskussion. Det kommer nog 2017 tänker jag då jubiléet ska firas. Eller gör det det?

Jag har köpt presenter till mina prästkollegor i Costa Rica. De ska få den där lilla gubben ni ser på bilden. Jag vet att de kommer att skratta och bli mycket glada! De har mycket att lära oss om vad det innebär att vara en luthersk kyrka.

Lite bildning, tack!

Har de senaste dagarna funderat mycket över diskussionen kring den hätska tonen i olika debattfora såsom sociala medier med mera. Hur kommer det sig att människor kan uttrycka sig som de gör? Det handlar hela tiden om att trycka ner andra och vägra lyssna själv. Risken är ju att man har fel och det vill man inte vara med om.

Jag är bekymrad över kunskapen många yngre människor besitter. Min erfarenhet är att den ofta är ganska grund. Kunskap kräver tid och hårt arbete men många verkar inte vilja lägga den tiden. Flertalet unga jag möter i mitt arbete uppdaterar sig inte om vad som sker i Sverige eller i världen. Man tar inte in några nyheter alls. Det gör att man hela tiden utgår från sig själv när man ska uttala sig eller tycka något. Man kan bara se utifrån sitt eget sammanhang och inte göra generaliseringar och ta en metadiskussion. Är Sverige jämställt? Jajamän! Jag är det i alla fall och mina kompisar också!

Kerstin Ekman talar i en artikel om bildning och jag tänker att det är här skon klämmer. Inte minst håller det humanistiska bildningsverket på att gå i graven. I en tid då nyttan med studier är det enda som premieras finns inget utrymme för kunskapen för kunskapens skull. Det är ett problem. Det finns kunskap som vi måste ha men som man bara kan se ”nyttan” av efter lång tid.

Allt för många av de jag möter läser inte böcker frivilligt, tar inte del av kulturdebatter eller kultur överhuvudtaget. Nja, en del dataspel förstås och en och annan film passerar ju förstås. Jag vill inte raljera över detta men uttrycka min oro inför framtiden.

Den som saknar bildning riskerar att göra sig bilder av världen som bara bekräftas av den egna gruppen och missar möjligheten att se något annat. När debattklimatet hårdnar och orden som används är hårresande kan det delvis bero på att vi inte längre kan se att vi lever i samma verklighet men ser den på olika sätt. Den som inte fått förståelse för en annan människas eller grupps världsbild låses totalt fast i den egna gruppens och ett verkligt möte blir omöjligt.

Jag tror att vi behöver ett kunskapslyft snarast. Vi behöver tillsätta en expertgrupp som kan resonera om skolan, universitetet, debattklimatet, humanismen och dess utmaningar. Något radikalt behöver ske. Allting var inte bättre förr och världen är mycket annorlunda nu än för 30 år sedan. Vi behöver nutida idéer om hur bildningen inte går förlorad.

Tal vid 5 i 12 manifestationen 2015

Jag vill vara en hoppets idiot och jag tror att vi behöver fler hoppidioter i världen.

För visst kan det tyckas idiotiskt att tro på mer medmänsklighet i ett land där var femte person vill rösta på Sverigedemokraterna?

Hoppidioterna är de människor som vägrar ge sig, som vägrar ge upp hoppet om en rimligare värld. Det är de som lever enligt devisen: En annan värld är möjlig!

Hoppidioterna är de som inser att deras handlingar spelar roll. Att det de gör och säger i vardagen har betydelse. I diskussionerna med kompisarna, vid fikabordet med kollegorna och i aktiv handling genom att stå här just nu och visa vad man tycker eller i handgripligt engagemang för sina medmänniskor.

Det låter inte så bra att tala om idioter så låt oss kalla oss hoppagenter istället. Det är faktiskt mycket bättre för ordet agent kommer från latinets agere som betyder ”sätta i rörelse” eller ”handla”.

Och det är ju precis det det handlar om nu. Vi behöver sätta igång att handla, att sätta i rörelse den medmänsklighet som vi vill se i världen.

Mahatma Gandhi sade en gång: ”Be the change you want to see in the world”, var den förändring du vill se i världen.

Vi behöver alltså vara medmänsklighet. Vi behöver vara antirasistiska och antifascistiska. Vi behöver vara alla människors lika värde.

Att vara hoppagent innebär alltså en förändrad livshållning och inställning till världen och andra människor. Det handlar om min identitet. Vem vill jag vara?

Det finns en fin berättelse om ett julspel som skulle sättas upp på en skola en gång och det handlade om när Josef och Maria kom till Betlehem och inte hittade någonstans att bo. En av killarna som skulle spela värdshusvärd hade väldigt svårt för att lära sig sina repliker och han var nog en ganska annorlunda kille. Fröken och de andra skådespelarna undrade hur det skulle gå. Men killen var så glad över att han fått en roll och övade och övade. När det var dags för spelet och Josef och Maria knackade på värdshusvärdens dörr öppnade killen och han klarade sig riktigt bra faktiskt. Nej, det fanns ingen plats, nej, han kunde inte hjälpa dem, tyvärr. Så Maria och Josef gick vidare men killen stod kvar och såg på dem, man kunde se att han tänkte så det knakade, att tårarna nästan kom och så ropade han: Josef, stanna! Ta Maria med dig, ni kan ta mitt rum.

Det blev ett annorlunda julspel det året och berättelsen har något viktigt att säga oss. Det handlar om en kille som lämnar manus, som lämnar det trygga och det förutbestämda och vågar pröva ett annat sätt. Det handlar om att kärleken tar överhanden utan rimlighet och sunt förnuft. Var skulle han själv sova? Det tänkte han inte på just då, det var inte det som var viktigast.

Visst hade det varit bra om allt var planerat och på plats när flyktingarna kommer till oss. Men i utmaningarna föds också ofta kreativitet, nya relationer och glädje i att få finnas till för andra. Sverige befinner sig inte i katastrof. Katastrof är det för de människor som måste lämna och fly. För oss är det en utmaning, en stor utmaning förvisso, men ingen katastrof.

Jag tycker det är viktigt att försöka se sammanhang. Just nu pågår ett viktigt och avgörande klimatmöte i Paris. Det är dags för världens länder att ta ansvar för kommande generationer. Alla vi människor på den här planeten har rätt till ett gott liv, inte på bekostnad av andra levande varelser eller på Moder Jords bekostnad. Vi söker det goda livet med stort L som innebär att vi lever i samklang med Skapelsen och varandra. Då inser vi att vi är beroende av varandra, att vi hör ihop och i en sådan gemenskap har rasism och främlingsfientlighet ingen plats. Då ser vi att vi gemensamt delar ett klot, det enda, vad vi vet, som kan föda liv så som vi känner det.

Patrik Hagman, som är teolog från Åbo, ställer frågan: ”Hur gick det till när vi förlorade greppet om det som är absolut viktigast i livet? Hur är det möjligt att vår kultur kunde tappa bort kunskapen om hur vi ska leva, hur vi ska förhålla oss till varandra, hur vi ska hantera svåra situationer? Hur hamnade vi i en situation där vi inte riktigt kan sätta ord på det som gör livet värt att leva, och därmed får allt svårare att se att det faktiskt är det?”

Jag tror att vi människor är meningssökande varelser och att det är en god tid nu att söka mening, just nu när världen ser ut som den gör.

Medmänskligheten är den mening vi behöver nu, vi som enligt den norske trubaduren Ole Paus, ”har allt, men det är också allt vi har”.

Så mitt i adventsmörkret får medmänskligheten bli vårt ljus och vår värme. Vi behöver varandra, vi hör ihop. Oavsett nationalitet, kultur, religion, politisk hemvist, kön, sexuell läggning, ålder eller funktion är vi varandras verklighet. Det kan vara påfrestande och jobbigt men det är också källan till kreativitet och spännande möten.

För jag tror att det är i mötet med den som är annorlunda än jag som jag kan finna sanningen om livet och tillvaron. Det är i mötet det fantastiska sker, det är där det öppnas kaskader av nåd och förståelse.

Du är min verklighet och jag är din, det är ju alldeles fantastiskt underbart. Eller hur?

Livets små under

I lördags var jag i Braås och skulle föreläsa om klimatsmart mat vid en klimatfrukost. Det kom inte många och de som arrangerade beklagade sig lite inför detta faktum. Och visst kan man känna att många fler i Braås kunde fått del av informationen och den klimatsmarta frukosten. Samtidigt var det för mig en fantastisk förmiddag. Ett antal kvinnor i församlingen hade verkligen bemödat sig om att bjuda på en fantastisk frukost. Det hade bakats på säd från närområdet, någon hade med egen honung, inlagda gurkor. Någon kokade de egna hönornas ägg och så vidare. Det var fantastiskt! Vi som möttes kunde äta frukost i lugn och ro och samtal med varandra. Rätt vad det var kom en familj som jag förstod var nyinflyttad och de talade ingen svenska. Vi delade måltid och några tankar. Jag fick berätta om klimatsmart mat och vi funderade högt tillsammans om detta. Det var fint!

Igår höll jag ett föredrag på Växjö stifts fortbildningsvecka. Det handlade om en kyrka som vågar och orkar vända sig utåt. Jag ville förmedla de kloka tankar som Ann Morisy skrivit om i sin bok ”Vänd utåt”. Jag var nervös. Jag visste inte vilka som skulle komma och jag hade bara en gång tidigare talat offentligt om Ann Morisy. Men det blev riktigt bra. Jag fick presentera hennes tankar och gruppen kunde samtala med varandra om detta och vad det kan betyda i deras lokala kontext. Jag hann inte med mer än hälften av det jag förberett för samtalet ville inte ta slut. Så blev det några timmar där vi kunde inspireras av Morisy och av varandra. Det kändes verkligen som av kaskader av nåd öppnades (så uttrycker sig Ann Morisy).

Jag tänker att jag får vara med om fantastiska saker. Inte alltid handlar det om att mötas i stora skaror men ofta handlar det om nära och viktiga samtal och upptäckter. Det är fint och det är stort!

Taybeh – Mellanösterns enda mikrobryggeri!

Är på resa i Palestina och Israel. Jag återkommer till resan här på bloggen, det är mycket intryck, mycket att smälta.

Igår hade jag förmånen att få besöka Taybeh Brewing Co på Västbanken, ett fantastiskt litet företag. Två bröder återvänder till Palestina efter Osloavtalet för att bidra till sitt land. De lärde sig bryggerikonsten i USA, mikrobryggeriernas Mekka. När vi tog hem ölen till Världens fest 2010 i Växjö var det minst sagt en tydlig markering. Det blev mycket uppskattat! Nu finns Taybeh´s öl på Systembolagets beställningssortiment. Golden är en ljus lager med hyfsad beska, malten kommer från Belgien och Frankrike och humlen från Tjeckien. Vattnet kommer från egen källa men även denna kontrolleras av Israel vilket innebär att tillgången inte är säker varför man lagrar vatten i stora tankar på taket för att kunna brygga när man vill. Taybeh är ett mikrobryggeri i ordets rätta bemärkelser där man följer batch för batch, ingen massproduktion här inte! Bryggeriet kan dessutom skylta med Palestinas första kvinnliga ölbryggare, Madees Khoury, dottern i huset. Vi blev mycket väl mottagna av en av brödernas hustru som guidade oss och berättade om deras öl och inte minst alla bekymmer med tillstånd och checkpoints, sådant som gör livet svårt för en ölbryggare. Numera exporterar man, trots svårigheter, till Sverige, Danmark och Japan.

Mitt tips: beställ deras Golden eller Dark på Systembolaget idag!