Kulturministern damp ner i Växjö

Igår kväll hade jag nöjet att möta kultur och demokratiministern Alice Bah Kuhnke. Vi hade Bar Grön på Kafé de Luxé i Växjö och det blev riktigt bra! Hon inledde med att prata om arbetet i regeringen och hur stolt hon är över att få vara minister. Vi var ett 40-tal åhörare som samlats denna kväll och fick del av hennes fantastiska entusiasm och okuvliga optimism. Jag kände mig verkligen upplyft efteråt! Jag har mött Alice i olika sammanhang, inte minst som generalsekreterare för Rättvisemärkt som det då hette, nu heter det Fairtrade. Hon var en av våra talare på Världens Fest i Växjö 2010 som jag projektledde.

Efter förfriskningar gick kvällen vidare med frågor från mej och från publiken. Alice återkom till mantrat ”vill vi ha rätt eller vill vi påverka?” Vill vi ha förändrang behöver vi vara smarta och pragmatiska, ihärdiga och envisa. Jag tror att hon har rätt. Hon avslutade med en berättelse om hur hon i Sydafrika velat styra upp saker och ting och att hon blev avbruten av en erfaren samhällsförändrare som frågade henne: Hur äter man en elefant? Jo, bit för bit! Alltså arbetar vi vidare, vi tar steg för steg för att Sverige och världen ska bli en något bättre plats att leva på för fler och fler. Det är ett långsiktigt arbete och det kommer att ske bit för bit, steg för steg.

Jag är stolt miljöpartist. Det innebär inte att jag inte ofta brottas med enskilda frågor och hur vi som parti hanterar dem. men jag är stolt miljöpartist och ännu mer så efter en kväll med Alice. Hon är grym!

Skandal i Haninge!

Har under hösten fascinerats av att så många talat om en flyktingkris i Sverige. Jag har faktiskt inte sett den. Jag har sett ett ansträngt Migrationsverk och ansträngda kommuner. Jag har sett kommuner som vägrar ta ansvar. Jag har sett grannländer som inte tar ansvar. Men jag har inte sett någon flyktingkris i Sverige. För de som flyr är det kris, i Syrien är det kris och katastrof. Men inte här.

Har skatten höjts för att vi tar emot fler? Har ekonomin gått i sank? Kan mina barn inte gå till skolan? Har sjukvården havererat? Har något egentligen blivit sämre?

Jo, konflikter finns. Unga ensamkommande pojkar som begår övergrepp finns. Sådana saker måste vi kunna överkomma. Vi behöver en bred diskussion om hur män ser på kvinnor, om respekt och jämställdhet. Vi behöver den nu. Också svenska män misshandlar och kränker. Så en kraftfull insats på alla flyktingboenden och HVB-hem till att börja med. Mer resurser till kvinnojourerna så att de kan vara med och informera. Anställ värdegrundsinformatörer snarast! De bör vara kunniga i jämställdhetsfrågor och pedagogiska, gärna hantera flera språk.

Men vi behöver en tydlig satsning i hela den svenska skolan kring dessa frågor. Jag ser gärna en satsning i år 3, 6, 9 i grundskolan och år 2 på gymnasiet. Alla gymnasister i tvåan har ju fått Chimamanda Ngozi Adichies bok ”Alla borde vara feminister”. Hur gör skolorna med denna? Det finns en lärarhandledning till den, det är bara att köra! Kommer alla skolor att göra det? De borde tvingas till det menar jag.

Gör vi inte detta händer sådana saker som hände i Haninge igår. Det är skandal! Vi behöver inte mer av uppdelande i vi och dom, vi behöver mer av VI!

Chimamanda

Oj! Drabbas av Chimamanda Ngozi Adichies tal om feminismen. I like! Jag är väl lite sen på bollen men nu har jag sett och läst den lilla skriften och dessutom kollat in lärarhandledningen som Svenska FN-förbundet gjort. Great stuff! Så nu ska jag använda det i undervisningen.

 

http://www.fn.se/pagefiles/43995/Adichie_Lararhandledning_UTSKRIFT.pdf

 

Jag slås alltid av det faktum att när jag tar upp feminismen i undervisningen finns alltid en ganska stor grupp elever, kvinnor och män, som säger att de inte är feminister. Det är inte alltid lätt att ta reda på varför. Flera yngre män känner sig verkligen påhoppade då vi talar om feminism. Detta är visserligen ett mer allmänt problem, det är svårt för många att generalisera, att lägga saker utanför sig själv, att se saker ur ett metaperspektiv eller i helikopter. Är detta ett nytt fenomen? Har unga människor blivit sämre på detta? Att allt inte handlar om mig och min lilla värld? Jag tror det men jag är inte säker.

Aldrig normalt med rasister!

Jag fick en ny t-shirt med posten. Det är Rossana Dinamarcas ansikte på den med texten: ”Du är inte min talman”. Den är fin! Många ansåg att hennes tilltag var barnsligt, sandlådenivå. När nu SD är demokratiskt invalda måste man väl ändå hålla en viss hyfs? Jag är demokrat men i ett demokratiskt samhälle behöver man få göra sin röst hörd. Det gäller SD och det gäller Dinamarca. Jag kommer aldrig någonsin att tycka att det är normalt att ha rasister i demokratiskt beslutande organ i Sverige. Jag kommer alltid att protestera. Jag kommer aldrig att samarbeta med SD eftersom deras grundläggande världsbild och människosyn får mig att må illa. I alla sammanhang där jag kan kommer jag att protestera mot detta onormala förhållande. Jag inser att det kan ge mig problem som lokal politiker i Växjö men det är det värt i så fall. Vissa saker bara måste man göra, annars är man bara en liten lort. Det som nu händer när parti efter parti fiskar i SD:s vatten är de första stegen mot en normalisering och en väg till att SD blir ett respekterat parti. Den vägen vill jag blockera, den leder inte till ett mer humant Sverige. Ibland får jag höra att jag är naiv i migrations- och integrationsfrågorna. Det är möjligen sant. Men jag vet att det finns stora problem, jag är inte blind. Men grundidén att människor har rätt att söka skydd får aldrig ge vika för att det som sedan sker är problematiskt! De problemen måste lösas. Exempelvis genom att alla kommuner bär ett lika ansvar för mottagandet och integrationen. Exempelvis genom att skapa arbetsplatser där arbetsgivarna inte betalar något alls första året. Det finns många goda integrationsidéer, men vi behöver inse att de kostar både tid och resurser. Slutnotan, tror jag, kommer ändå att visa plus. Vi behöver fler händer i Sverige, inte färre. Rasism får aldrig normaliseras! Björn Söder är inte min talman!

Blir det som i Danmark, eller kan vi klara det?

I Danmark har de flesta övriga partier anpassat sig till det främlingsfientliga Dansk folkeparti. Håller vi på att gå samma väg i Sverige? Det verkar så. Vi har sett moderata kommunpolitiker börja fundera och nu har KD gjort ett utspel. KD har naturligtvis inte gjort detta utspel utan att de andra i Alliansen visste om det. Går det att hålla emot nu när SD verkar få ännu mer stöd? Jag hoppas det och jag hoppas att liberalerna visar sig vara riktiga liberaler som vill arbeta för människors frihet. Den friheten borde väl gälla även de som flyr till vårt land? Kan de rödgröna hålla emot? Jag hoppas det. Kanske blir de det verkliga alternativet i extravalet? Men då krävs tydlighet. Alla partier måste diskutera integrationsfrågor. Heller det än flyktingfrågor. Kan vi finna nya kloka lösningar på integrationsproblemen kan vi också se att Sverige mår väl av invandringen. Sjukvård och flera serviceyrken är totalt beroende av våra bröder och systrar från andra länder. Sverige som land måste om hon inte ska vara en isolerad del i norra Europas om ingen bryr sig om vara det globala land hon verkligen blivit. Det är ett spännande land, ett land som välkomnat människor på flykt. Låt oss fortsätta göra det! Jag arbetar på en skola där hälften av våra elever kommer från andra länder. Jag lär mig nya saker varje dag. Saker jag inte hade lärt om de inte var här.

Nu behöver alla partier i Sverige visa om det är makten som är viktigast eller om alla mäniskors lika värde är en omistlig del av ideologin. Upp till bevis!

Växjö kommun gör skillnad på folk och folk

Inför valet i höstas inbjöds Växjö kommuns politiker till Diakonicentrum för en debatt. Frågan som Diakonicentrum ville ha svar på var hur kommunen tänker kring de som inte har någonstans att bo. Hur ska de klara vintern? Politikerna från vänster till höger lovade att ett härbärge under de kalla vintermånaderna, det skulle det bli! Vad skönt tänkte alla engagerade i frågan. Vi slipper ännu en vinter i Växjö kommun då folk tvingas sova på ovärdiga platser och frysa häcken av sig.

Nu är det vinter, nästan i alla fall. Men något härbärge syns inte till. Den politiskt ansvarige menar att det nog dröjer två, tre veckor till. Skandal säger jag! Varför tar det sådan tid? Hur svårt kan det vara?

Härbärget gäller dessutom bara svenska medborgare. Hoppsan! EU-migranterna som tigger utanför våra livsmedelsbutiker tänker kommunen inte ta något ansvar för. Hur tänker man där? Ännu en skandal tycker jag. Vi vet ju att de allra flesta av dessa människor befinner sig hos oss eftersom de har mycket svårt att försörja sig i sina hemländer, exempelvis Rumänien. Nu finns de här och vi kan inte vänta på samtal mellan regeringarna eller EU-beslut. Dessa människor fryser nu! Varför gör kommunen denna skillnad på folk och folk? Jag förstår det inte! Jo, alltså jag förstår att pengar spelar roll. Men hur kan pengar vara avgörande när vi talar om människor som sover i bilar? Skärpning Växjö kommun!

Låt oss alltså skrota vapenexporten!

En majoritet av svenskarna är emot svensk vapenexport. Ganska självklart tänker jag men skönt att få det på papper så att säga. Nog är det alldeles orimligt att detta Sverige, som ska vara ett fredsälskande land, exporterar nästan mest vapen per capita! Dessutom är det ju så att svenska staten gör många undantag varje år så att vapen riskerar att hamna i fel händer. Dessvärre hamnar vi ofta i diskussionen om jobb. Alla jobb behövs! Alla jobb är bra! Men det är väl inte sant? Är verkligen ett jobb som handlar om att tillverka prylar som kan döda ett bra jobb? Är det ett bra jobb att tillverka cigaretter som är farliga för människor? Är det bra med en porrindustri? Utan att bli moralistisk kan man tala om detta utifrån moral. Vilket ansvar har jag som enskild person för mitt arbete och det jag gör på min arbetstid? Är jag friad från ansvar bara för att alla jobb är bra? Jag tycker inte det. Vi har naturligtvis alla ett personligt ansvar. Men svenska staten har också ett ansvar. Vi kan besluta oss för att lägga ner vår vapenexport. Om nu Sverige måste ha ett eget militärt försvar får vi också ta de kostnader det kräver. Då blir en egen vapenproduktion till det egna försvaret naturligtvis väldigt dyr. Men det är väl priset vi får betala? Att landa vapenexportdiskussionen i jobb och ekonomiska överväganden är fegt. Vi behöver istället tala om vapnens katastrofala skador i världen!