Overshoot Day

Idag den 19 augusti är det Overshoot Day. Det gör mig faktiskt lite deprimerad. Resten av året lever vi på krita. Den skulden kommer att betalas av mina barn och deras barn. Det känns inte rättvist, det känns inte rimligt. Hur når vi insikt om att vårt sätt att leva inte håller? Vad ska förmå oss att ändra hur vi beter oss? Ibland sköljer ledan och misstron över mig. Idag är en sådan dag. Det känns segt att prata miljö och klimatfrågor. Det känns som motvind att tala ekoteologi och grön politik. I valdebatten lyser miljöfrågorna med sin frånvaro, det är skola och jobb som gäller nu. Viktiga frågor förstås, men ändå. Jag är kristen och tänker att Gud kallar oss alla att vara goda förvaltare. Även de av oss som inte är religiösa kan nog se att vårt uppdrag i världen inte är att förstöra utan att försköna, förbättra och delta. Någonstans inom oss vet vi alla detta, men så lite händer. Så lite. Också en sådan här dag då jag känner mig lite vissen får jag dock vila i Guds nåd. Gud vill denna värld väl och jag får vara med.

Man häpnar över SvD:s okunskap!

Maria Ludvigsson skriver krönika i SvD och uppvisar dessvärre stor okunskap om vad Svenska kyrkan är. Hon menar att Sv.ky är opolitisk och skall vara opolitisk. Mer felaktigt kan det förstås inte bli. Kyrkan bedriver självklart politik, en politik som ställer sig på de svagaste sida, en biblisk politik. Den finns nämligen! I en läsning av bibeln är det lätt att se hur Gud vill att vi ska leva utan stora klyftor oss emellan, hur vi bör värna de utanförställda och hela skapelsen eftersom den är vår överlevnadsbas. Varenda dagisunge vet att ingenting kan växa i evighet, men vi sitter fats i ett ekonomiskt system som kräver ständig tillväxt, på jordens bekostnad. Kan Ludvigsson inte se det? Det andas blindhet. Hon missuppfattar medvetet brevets udd mot de rikaste i samhället och menar att den istället pekar mot de fattigaste, möjligen snyggt retoriskt men ganska korkat. Biskopsbrevet handlar ju bland annat om hur vi, de rikaste, behöver andra mått för att mäta välfärd, vi verkar ha dollartecken i ögonen och kan inte se allt det andra. Vi behöver se att det är nog nu, vi som tillhör de 7 % rikaste i världen. Just för att de fattigaste ska ha en chans att resa sig ur fattigdomen, det är en fråga om jämvikt, biblisk politik! Ludvigson verkar mena att Svenska kyrkan är desperat efter relevans. Kyrkan har i alla tider verkat politiskt, lite kyrkohistoria hade varit på sin plats. Det är inget nytt fenomen att Svenska kyrkan eller andra kyrkor driver politiska frågor. Men, och det är viktigt, kyrkan ska göra det när hon försöker leva evangelium i världen. Inte för att ställa sig i ett politiskt partis ledband. Det gör inte heller Svenska kyrkan trots alla beskyllningar om vänsterpolitik. Svenska kyrkan är varken vänsterpartistisk, socialdemokratisk eller miljöpartistisk. Den försöker vara biblisk. Det applåderar jag! Och jag applåderar biskopsbrevet! Att det skulle vara ohederligt att med bibelcitat bedriva politik i klimatfrågan förstår jag inte alls. Det beror naturligtvis på att Ludvigsson inte håller med. Hon vill inte ha en radikal klimatpolitik. Hon vill att den eviga tillväxten ska lösa alla problem för hon tror på riktigt (sic!!) att det är möjligt. Hon är förstås fri att tycka vad hon vill. Men att tolka bibeln för att förstå vår samtid är väl Svenska kyrkans uppgift? Eller ska kyrkan bara vara ett andligt rum för det egna andliga sökandets skull? Knappast! Hon skall vara det också naturligtvis men hon skall också vara ett salt i världen. Ludvigssons krönika visar att det lyckats! Bra! Vidare kritiserar Ludvigsson Svenska kyrkan för att lita på demokratiska lösningar. Här blir det bekymmersamt. Är inte Ludvigsson demokratisk? Menar hon på allvar att makten över våra gemensamma liv skall föras över till riskkapitalister och ekonomer? Hur kan det bli en bättre värld av det? Det förklarar hon inte men hon kritiserar Svenska kyrkans tro på gemensamma lösningar så till den grad att hon jämför det med planekonomi! Alltså, kom igen nu! Hur tänker hon? Jag vill att vår värld skall styras med demokratiska principer, inte att den starke bestämmer över den svage på grund av ekonomisk makt. Vill någon ha en sådan värld? En sådan värld har vi idag. Borde inte demokratin stärkas istället Ludvigsson? Ludvigsson raljerar över att teologer kan säga något överhuvudtaget om klimat, skatter och politik. Vem är hon själv att vara expert? Självklart har alla medborgare rätt att ge sig in i debatten och även Svenska kyrkan med dess biskopar. Vill inte Ludvigsson ha det så? Vilken kyrka vill hin se? En tyst kyrka som inte sätter klackarna i backen när hon ser att världen är på väg åt fel håll? En kyrka som inte har något att säga om människors utsatthet? En kyrka som inte vill värna Guds skapelse? Det vore inte en kyrka i så fall, det vore en religiös klubb som distanserar sig från mänskligt liv. Jesus Kristus har visat oss att vi tror på en Gud som inte distanserar sig. Kära Ludvigsson, kom med i samtalet för en rimligare värld istället för att distansera dig från lidandet, då kanske det händer spännande saker!

Jag åker till Almedalen.

Klimathot och klimatflyktingar kräver öppna gränser

1/7 kl. 17-18, Församlingshuset Domkyrkan, Norra Kyrkogatan 2.

Med utgångspunkt från skapelseteologins perspektiv vill vi fråga vad vårt globala ansvar för klimatförändringarna innebär. Kan vi stänga gränserna för de flyktingströmmar som nu rör sig över medelhavet upp mot Europa när vi är en del av klimatkrisens orsak. Panelsamtal om klimat, teologi o politik.

Vad är kyrkans svar på IPCC:s senaste klimatrapport när den växlar perspektiv från kommande hot till redan existerande förändring av klimatet. Är ”biskopsbrevet” ett tillräckligt svar på klimatutmaningen, hållbarhetsfrågorna och miljöfrågorna? Varför ges inte dessa frågor större uppmärksamhet i valrörelsen och i kyrkornas aktivitet? Borde inte ekoteologin bli en del av kyrkans officiella teologi med en förändring från en antropocentrisk till en skapelseorienterad livssyn? Vi vill väcka frågor om klimat, miljö och teologi i ett panelsamtal med ett långsiktigt fokus på förändring.

Medverkande:
Helle Klein, Chefredaktör Dagens Arbete. Mats Svegfors, fd chefredaktör SVD. Stefan Edman, Författare och klimatrådgivare. Mattias Irving, Redaktionschef Dagens Seglora. Magnus P Wåhlin, Stiftsadjunkt.
Jag ser verkligen fram emot att vara moderator i detta samtal! Km förbi om du är i Visby!

En professur i ekoteologi!

Miljöpartister i Svenska kyrkan motionerar om en professur i ekoteologi. Det låter verkligen rimligt och på tiden. Jag har länge funderat över varför det skrivs så lite ekoteologi i Sverige. Kanske är bristen på en professur ett av svaren. Kanske kunde detta ge ämnet den tyngd det förtjänar vid våra lärosäten. Om Svenska kyrkan dessutom bekostar den visar man tydligt att detta teologiska fält inte kan negligeras i framtiden. Bra där MPSK!

Klimatutmaningen – från kris till möjligheter

Svenska Kyrkan släppte 20131111 en rapport ”Klimatutmaningen – från kris till möjligheter. Här finns mycket som är bra och inte minst ansatsen, att vilja tala om hoppet snarare än om kris är bra. ÄB skriver att klimatutmaningen handlar om ärlighet och om att dela med sig. Det är bra och det finns en tydlighet i ÄB:s koppling till djupa kristna värderingar. Men så vill han avsluta lite glatt och tyvärr blir det fel då han menar att de förändringar vi nu står inför gör vi av fri vilja och med glädje, att det handlar, helt enkelt, om en spännande resa. Hmm, är det så enkelt? Jag menar ju att vi måste ställa om radikalt, det är inget vi kan välja att göra för om vi ges det valet kunde vi ju också välja att strunta i allt sammans. Det är inget alternativ! Läget är faktiskt så allvarligt att vi bara har ett val. Det vet ju Wejryd förstås men det vore bra om han sade det också.

Rapporten är en sammanställning av en massa andra rapporter och vill lyfta fram möjligheterna och de goda exemplen. Det är verkligen bra att det görs och kyrkan som bärare av hopp kan vi verkligen behöva i den tid vi lever i. Men var finns den tydligt kristna touchén? Var kommer teologin in? Denna rapport kunde, förutom ÄB:s förord vara skriven av vilken organisation som helst. Åtminstone jag förväntar mig mer av en rapport från Svenska kyrkan. Det egentliga budskapet i rapporten sammanfattas på fyra rader: ”Svenska kyrkan tror inte att det är fruktbart att bara betrakta klimatutmaningen som en fråga om kostnader och bördor utan tvärtom att den bör betraktas som en möjlighet till förändringar som ökar livskvaliteten för alla människor.” Jättebra formulerat! Precis så ska vi som kyrka arbeta anser jag. Men vad är då livskvalitet? Hur kan denna ökas? Ingenting i rapporten talar om detta. Här kommer ju teologin och de existentiella frågorna in och det saknas helt och hållet. Problematiskt!

Men vad värre är: Svenska kyrkan verkar inte ha något att säga om det ekonomiska system vi lever i och som i grund och botten är roten till klimatutmaningen. Tillväxtekonomin har nått vägs ände. Ser inte Svenska kyrkan det? Nej, inte vad det verkar. Istället talas det mycket om tillväxt, industriell tillväxt, nya arbeten, att företag ska växa på nya marknader och så vidare. I rapporten står att vi står inför en unik möjlighet att slå in på en ny väg som innebär hållbar ekonomisk tillväxt och bättre livskvalitet för alla människor. Men hur detta ska se och vad livskvalitet är sägs det inget om. Hur kommer detta sig?

Jag är glad över att det kommer en rapport! Svenska kyrkan skall uttala sig i mänsklighetens största utmaning. Men jag saknar det kyrkliga bidraget. Jag saknar teologin. Jag saknar kritiken av rådande ekonomiska system och jag saknar visionerna för framtiden. De visioner vi får oss till dels i rapporten handlar bara om teknik och att köpa tjänster istället för prylar. Det räcker inte! Hur ser det goda livet ut? Vad är livskvalitet? Hur ser Guds plan ut så som vi kan förstå den och tolka dén utifrån vår bibel. Detta hoppas jag kommer snabbt i en ny rapport som tar upp vad Svenska kyrkan anser om framtiden och mänsklighetens utmaning. Och jag hoppas den rapporten har en tydligt teologisk förankring!