Fairtrade är inte planekonomi!

I Smålandsposten 15 februari ondgör sig ledarskribenten Marcus Svensson över Fairtrade. Bland annat menar han att det i botten finns en kritik av konkurrens och marknadsekonomi. Denna kritik menar han förklarar varför Svenska kyrkan och LO äger Fairtrade i Sverige.

Det där är ganska kul, och ganska korkat. Jo, Svenska kyrkan kritiserar den rovdrift på människor och natur som sker inom ramen för konkurrens och marknadsekonomi. Men mig veterligt har Svenska kyrkan aldrig sagt att vi inte ska ha marknadsekonomi och konkurrens. Har LO sagt det? Nej, det som avses är att vi behöver en marknadsekonomi som tar mäniskors och Skapelsens behov på allvar. Då behöver vi diskutera etik inom affärsvärlden. Det är väl en bra idé? Marcus Svensson menar att det bara är handel och konkurrens som leder till utveckling och ökat välstånd. Vi andra som inte pysslar med det ska inte bry oss utan låta ”marknadskrafterna” sköta världens utveckling.

Det är att frånta människor ansvar och det är att sakna etik när man säger så. Men Svensson sitter i den bur som heter marknadsortodoxi där varje ifrågasättande skall skjutas på och gärna förlöjligas. Det finns nämligen bara en spelare på arenan och det är ”Marknaden”, denna skall vördas och icke ifrågasättas.

Så när Fairtrade kämpar för att producenter av sådant vi stoppar i munnen ska kunna leva drägliga liv vill Smålandsposten låta dessa människor vänta på att konkurrens och marknadsekonomi ska lösa deras problem. Bekymret är bara att det verkar ta tid. Svensson oroar sig för att kaffet inom offentlig sektor ska bli dyrare om alla dricker Fairtradekaffe. Jo men vad bra, då betalar ju åtminstone det offentliga Sverige vad kaffet verkligen kostar! Jag vet inte om Svensson varit på en konventionell kaffeplantage men jag tvivlar på det. Det har jag däremot och där har jag sett de vidriga förhållanden arbetarna tvingas finna sig i.

Fairtrade löser inte ensamt världens problem. Men Fairtrade hjälper många människor i världen genom schysst handel, att vi som är bland de rikaste 8 % i världen betalar vad produkter faktiskt kostar. Är det för mycket begärt? Däremot är Fairtrade varken bakåtsträvande eller planekonomiska, istället verkar Fairtrade på en fri marknad där man vill föra in lite vett och sans. Det gillar jag!

Smålandspostens ledarsida bör man för övrigt hoppa över om man har svaga nerver.

Det ska vara billigt att vara rik!

Säger Avanza och ger sina rika kunder en superlåg låneränta. Hur känns det? Jag förstår att dessa lån har en hög säkerhet, dessa personer kan betala, det är tryggt för banken. Bankväsenden är business som all annan business. Jodå, så att, det är fullt rimligt att de rika blir ännu rikare. De som betalar höga räntor är de fattigaste. Jodå, det är så det fungerar i vår marknadsekonomi. Känns det bra? Jag tänker att det borde vara dyrare att vara rik. Det bör ställas större krav på att rika bidrar än tvärtom. Men business är business och det är ett system vi tillsammans skapat och som vi verkar gilla. Jag gillar det inte.

Allt måste inte ekonomiseras!

I lördags var jag med i en manifestation i Växjö mot rasism. Det var en viktig demonstration och det samlades 900 växjöbor som på detta sätt ville visa att vi gärna lever i ett mångkulturellt Sverige. Det kändes bra att vi var så många! När vi med facklor vandrat på stadens gator kom vi tillbaka till Linnéparken för att lyssna till Landshövding Kristina Alsér som skulle tala. -Vad bra!, tänkte jag, att landshövdingen tycker detta är viktigt. Men talet som jag hade tänkt mig skulle handla om att vi alla hör ihop, att vi alla behövs och att människovärdet inte sitter i hudfärg, kultur eller annan tillhörighet, handlade mest om ekonomi. Landshövdingen radade upp ett antal framgångsrika personer som bidragit till Sveriges näringsliv, hur många anställda företag startade av invandrare har och ett antal varumärken som grundats av invandrare. Andemeningen var ungefär: Sveriges ekonomi fungerar inte utan invandring. Så kan man naturligtvis se på saken och jag vet att landshövdingens främsta uppgift verkar vara att få business till Kronoberg. Men varför kunde inte detta tillfälle vara ett tillfälle där vi talade om alla likas värde, om att vi hör ihop och behöver varandra i mellanmänskliga relationer? Varför måste alltid ekonomi vara en del i våra samtal? Finns det inga andra värden att intressera sig för? Jag inser att jag låter lite gnällig men det var så slående att hennes tal hade fokus på ekonomi snarare än på orsaken till att vi, 900, hade samlats.

Ekonomismens språkbruk är så vedertaget i alla sammanhang verkar det som, så vedertaget att det skymmer sikten för andra, viktigare, värden. Bekymmersamt!

DN och kapitalismen

I dagens ledare hävdar DN att klok politik det är att vidmakthålla kapitalismen. DN ser nämligen inget annat alternativ, vilket i och för sig inte förvånar avsevärt i en tidning som gärna håller finansen om ryggen. Men det pekar på ett djupt problem anser jag. Vi kan inte se andra ekonomiska system. Vi sitter fast så till den grad i rådande system och insatserna är så höga att vi inte kan tänka utanför boxen. DN menar att vi som gärna vill tänka på ett anant sätt vill montera ned välståndet. Om DN menar det välstånd som äter upp kommande generationers möjlighet till rimliga liv stämmer det bra med hur jag själv tänker. Välstånd verkar inte vara en god idé för Moder jord men jag tror att välfärd kan vara det. Välfärd, som ju handlar om att alla skall kunna färdas väl genom livet med sina grundläggande behov tillgodosedda. Men vi lever ju på ett annat sätt i Sverige, vi vill ha mer av allt, extra allt har blivit vår livsfilosofi. Ser inte DN detta? DN erkänner att kapitalismen inte fungerat, men inte på grund av att det skulle vara fel på denna ekonomiska teori, utan på att den inte fått slå igenom fullt ut överallt. Marknadsekonomin försvaras till varje pris. Varför undrar man? Kanske för att den privata äganderätten och möjligheten att tjäna pengar på pengar blivit vår tids heliga ko, även för DN? Resonemanget om att det är så svårt att ändra i nuvarande system att det därmed är omöjligt att gå över till ett annat faller platt. Är det inte just rådande systems alla defekter som nu borde få oss att inse att vi behöver överge det? Är det inte just marknadsekonomins brister som gör att det i grunden måste omarbetas eller till och med förkastas? Jag tror det.

Svårt lämna tillväxtträsket!

Den Internationella valutafonden har haft möte. På agendan stod tillväxt och fattigdom. Ja det verkar som om det är oerhört svårt för politiker och tjänstemän inom ekonomin att förstå att tillväxtidén nått vägs ände. IMF har skrivit ner tillväxtprognosen för världsekonomin, goda nyheter för Moder Jord alltså. Men hävdar många: dåliga nyheter för de fattiga. Ja, det är dåliga nyheter för de fattiga om de rika länderna inte tar sitt ansvar. Ansvar kan exempelvis tas genom skuldavskrivning, ökat bistånd, ökade investeringar i grön teknikutveckling i utvecklingsländerna. Inge enormt svåra saker egentligen men viljan saknas, det är uppenbart. Arbetslösheten är naturligtvis också på agendan, som vanligt. Idag kom nya siffror på hur många arbetslösa vi har i Sverige. Det är alarmerande förstås på många plan. Dock inte på tillväxtplanet. Men för många innebär det ett utanförskap ett naggat självförtroende och en drastiskt försämrad ekonomi. Hur kan detta lösas? Genom ökad tillväxt? Kan vi ha oändlig tillväxt? Naturligtvis inte! Kan vi dela på jobben? Naturligtvis! Kan vi sänka vår ekonomiska levnadsstandard i Sverige? Ja, självklart kan de allra flesta göra det! Då kanske vi vinner det som är viktigare istället: Tid! Det vore väl en god idé? Vilka riksdagspartier kommer att gå till val med att vi bör arbeta färre timmar i veckan nästa år? Troligen inga, visionerna saknas.

Klyftorna ökar och prästerna saknar moral!

Ja hur ska man få ihop det då? Jo idag rapporteras att klyftorna i Sverige ökar mellan arbetare och tjänstemän. Det skiljer i snitt 10200 kronor i månaden mellan desa grupper. det är illa förstås. Jag tror att ett samhälle som inte kan hålla ihop riskerar att gå under. Jag tillhör de konstiga människor som anser att det skulle vara gratis att studera vid universiteten, det vill säga att man har en studielön under en begränsad tid för att skaffa sig en utbildning. Då skulle inte löneskillnaderna kunna motiveras utifrån studieskulder. Själv tjänar jag bra och betalar nästan 20000 om året för mina studieskulder. I dagens Kyrkans tidning skriver Sören larsson om prästernas löner, ett angeläget ämne. Han hävdar att kallelsen måste vara viktigare än kollektivavtalen. Jag håller med. Vi har idag församlingar där den hölgst betalde tjänar mer än dubbelt så mycket som den som tjänar minst. Det skapar spänningar inom arbetsgruppen och vi får ett förtroendetapp när vi har kyrkoherdar och andra med löner på 45-60000. Jag vet inte om det bara handlar om brist på moral, det är nog en del av förklaringen men det handlar väl också om att vi tror att det är såhär det måste vara, att detta är det enda systemet som fungerar. Jag minns när jag föreslog att 1% av alla prästers och diakoners löner skulle avsättas till Svenska kyrkans internationella arbete, vilket liv det blev! Var och en måste ju få bestämma själv! Nej, det tycker inte jag. Jag kan mycket väl tänka mig att justera lönerna i Svenska kyrkan. Om Svenska kyrkan betalar studielånen kan vi alla ha samma lön. Exempelvis 22-25.000 i månaden, med ett tillägg för budgetansvar och personalansvar på 5000 i månaden för de som ha det. Överhuvudtaget tycker jag att det är bra att vi börjar prata om pengar. Vi talar ju ofta om privatekonomi, men ekonomi kan aldrig vara privat! Det jag gör eller inte gör med mina pengar påverkar ju andra och den värld vi lever i. Pengar är alltid en gemensam resurs, inte en privat. Hoppas att diskussionen fortsätter, inte bara inom Svenska kyrkan utan i hela samhället. Något verkar vara snett i systemet!