>Kan occupanterna inspirera andra?

>Läser i dagens New York Times att occupanterna i Zuccotti Park tydligen inspirerar fackförbunden i USA. Det är ju så att Occupy Wall Street spritt sig vida omkring i USA och även Europa så det är inte bara de i NY som inspirerar.
Flera stora fackförbund uttalar sig i dag i NYT och menar att occupanterna säger det som de vill ha sagt. Att de funnit nya vägar och ett språk som går att kommunicera med andra. Detta är ju toppen för fackförbunden i USA som sovit ganska gott de senaste åren och inte riktigt vetat hur de ska kunna angripa girigheten och roffarmentaliteten bland ägarna till de företag där deras medlemmar är anställda.
Jag hoppas verkligen att detta kan vara ett sätt att få amerikanerna på fötter och kräva ett rättvisare samhälle. 2010 uppgick siffran fattiga i USA till 49.3 miljoner personer. Det är ju faktiskt ganska många. Att som Occupy Wall Street-rörelsen tala om att vi är de 99% av befolkningen som vill ha ett mer rättvist samhälle är en bra slogan och nu verkar alltså fackförbunden haka på.
Kommer vi att se samma utveckling i Sverige? Jag hoppas det för jag tror att även hos oss behöver klyftorna minska.
Så även om jag fortfarande är kritisk till vad denna nya rörelse kommer att betyda märks alltså nu något positivt i det att den kan påverka andra, mer stabila rörelser att våga ta steget ut och säga ifrån.

>Ockupanterna i Zuccotti Park

>Jag blev inspirerad när jag första gången läste om Occupy Wall Street och tänkte att nu händer det något spännande äntligen. Kampanjen har spridit sig över världen och jag tror det är bra. Det som är bra i kråksången är just detta att rådande ekonomiska system ifrågasätts, det gillar jag. Man menar att det inte är rimligt att klyftorna är så stora som de är i samhället samt att bankerna håvar in storvisnter utan att deras små kunder kan påverka. Vi sitter alla fast i banksystemet som verkar vara värsta krämarbranchen.
Nåväl så långt allt väl. Eller?
När jag idag besökte Zuccotti Park kunde jag inte annat än bli besviken. Dels är ju ”parken” en liten pluttyta precis bredvid Ground Zero. I New Yorkbors ögon är den kanske stor, de är ju vana vid trängsel men jag tyckte den var futtig. På denna lilla yta står tält väldigt tätt, de som är där är en skara smutsiga individer. Jag vet inte vad det är för folk egentligen men det finns plakat om de mest skilda saker och den ena tokigheten efter den andra. Vad är det man vill egentligen?
Nu har man ju bestämt sig för att inte ha någon ledare och alla beslut skall helst tas i konsensus bland de kanske 2-300 inblandade. Det verkar gå trögt.
I söndagens New York Times kan man få veta att det tog några timmar innan man bestämt sig för att skaffa nya tält, fullständig demokrati är svåra saker.
I parken finns många trasiga människor och en och annan missbrukare också vad jag kunde se. Hur blir man en kraft att räkna med? Vill man det? Vilken förändring är det man vill uppnå? Vem vet?
Ja, besviken blev jag och förbryllad. Jag hade tänkt intervjua några personer och ha med det i min nästa bok som ska handla om ekonomi, det är ju därför jag är här i NY just nu men jag lyckades inte hitta någon som jag blev sugen på att intervjua. Det kanske säger mer om mig än om dem, jag vet faktiskt inte. Jag ska göra ett nytt försök en förmiddag längre fram och se om jag lyckas bättre då.
Är det någon som vet hur man kan tolka denna märklighet med Occupy Wall Street?

>Fria Tidningen

>Läser dagens Fria Tidningen och slås av hur bra jag tycker den är. Jag har länge väntat på en annan röst i debatten. Jag har varit fast med den mörkblåa Smålandsposten allt för länge. Försökte sedan med Växjöbladet/Kronobergaren som bara kommer på fredagar och är en sorglig historia.
Det verkar svårt med papperstidningar idag med all konkurrens med internet. Jag tillhör det gamla gardet som vill hålla något i handen vid frukostbordet.
Så har jag haft DN ganska länge fred-sön och det har ibland varit bra men ack så fast den är i konsumtionssamhällets normer.
Så pröva gärna Fria Tidningen vet jag!
(Nej, jag är inte en betald marknadsförare)

>Milstolpe

>Idag satt jag på café vid S:t Eriks plan och förberedde ett föredrag. Det var ganska svårt för uppdraget är att på tisdag prata om vad som lett fram till att jag arbetar med de frågor jag nu arbetar med. Sådana föredrag brukar jag inte normalt hålla och dessutom har jag bara 30 minuter på mig.
Jag tänker att det dels är scouttiden som påverkat mig, någon slags fascination över naturen, den tror jag är viktig. Tiden i SSU och motståndet mot Öresundsbron och Anna Lindhs tydliga miljöengagemang är en annan milstolpe. Resan till Rumänien 1990 och mötet med de understimulerade barnhemsbarnen och den förödda miljön, sotig från alla kolkraftverk gjorde outplånligt intryck. Att ha Stefan Edman som lärare på S:t Sigfrids folkhögskola gick inte obemärkt förbi. Att sedan få läsa Sallie McFagues God in Creation 1993 på teologen i Lund bidrog vidare till att jag hamnat där jag hamnat.
Det var en nyttig övning att få tänka igenom vad som format mig. Det borde man kanske göra oftare?

>Fairtrade Challenge 2011

>Idag har vi haft vårt rättvisemärkta fika på S:t Sigfrids folkhögskola. 180 fikagäster blev det!
Responsen bland elever och lärare var god och vi bjöd på Faitrade kaffe och te (vilket vi gör varje dag) samt bitsocker, marmelader och karameller.
Ett lyckat arrangemang!
Du vet väl att du kan registrera fika fram till kl. 20 i kväll? Så om du fikar Fairtrade idag, rapportera! Kanske kan vi slå världsrekord!
http://www.faitrade.se/

>Bildt måste avgå!

>Carl Bildts inblandning i oljebranchen borde allvarligt ha skadat hans anseende. Inte minst nu då två svenskar sitter fängslade i Etiopien, men jag menar att även utan denna ”affär” är Bildts engagemang i Lundin oacceptabelt.
Är det verkligen ok att våra politiker tjänar pengar hur som helst? Jag anser inte det. I ljuset av Juholt-härvan ser vi på nytt att vi anser att våra politiker skall vara goda förebilder. Det är naturligtvis svårt att vara förebild men som politiker måste man vara villig att axla den rollen. Är det att vara en god förebild att sitta i styrelsen för ett bolag som utvinner olja? Nej! Vi vet vad användningen av olja leder till i vår värld. Bildt kan väl om han nu måste tjäna mer pengar än den höga lön han redan har sitta i styrelsen för bolag som producerar vindel eller någon annan hållbar industri? Att Lundin dessutom haft problem med mänskliga rättigheter gör ju inte Bildts problem mindre, snarare tvärt om. En svensk utrikesminister måste stå upp för mänskliga rättigheter i hela världen, inte tjäna pengar på andras elände.
Jag hoppas det blir en ordentlig debatt om Bildts möjlighet att sitta kvar och att vi får en bred debatt om hur vi tjänar våra pengar. Vi behöver hitta sätt att tjäna pengar på ett hållbart sätt men inte minst måste vi fundera på hur mycket vi faktiskt behöver. Signalen från Bildt är ju att en lön på sådär 80000 i månaden plus en del andra förmåner inte är nog, han vill ha mer och har därför sidouppdrag för att dryga ut sina inkomster. Det är fel signal!

>Tällberg från sin vackraste sida.

>Sitter i foajén till Dalecarlia i Tällberg och beskådar Siljan. Höstfärgerna skiftar vackert i vinden, underbart!
Tänk att Gud skapat allt så underbart!
Har umgåtts med och föreläst för kyrkoanställda i Västerås stift som arbetar med barn och unga, roligt. Bland annat hann vi ha ett kort bibelstudium om Joels bok.
Att få tala med människor om det man brinner mest för är en förmån, jag behöver tänka på det ibland när jag far runt. Tänk att få arbeta med det man älskar!
Vi har pratat mycket om att leva på ett annat sätt, att kyrkan kan få vara en plats för en alternativ livsstil, en livsstil som inte är tärande utan snarare närande. Jag hoppas verkligen att Svenska kyrkan ska kunna se vilket stort bidrag hon kan ge till kampen för jordens överlevnad. Vi har att predika och undervisa om hoppet att en annan värld är möjlig. Gud vandrar vid vår sida i kampen för att utbreda Guds rike här på jorden så att fler, både människor och andra, får del av det goda livet.
All naturvetenskaplig forskning pekar åt samma håll: det ser dystert ut för Moder Jord, att då förmedla hoppet om att förändring är möjlig måste vara de kristnas bidrag. För att kunna göra det med trovärdighet måste vi förstås själva först ställa om och anamma ett annat sätt att leva på, ett annat sätt att räkna på och ett annat sätt att mäta framgång på än det som nu råder.
Allt gott från Dalarna!