ILCO – i mitt hjärta!

Det låter lite romantiskt i rubriken men det är nog någon slags romantik det handlar om, eller en sorts kärlek. ILCO eller Iglesia Luterana Costarricense som man själv väljer att kalla sig är en liten luthersk kyrka i Costa Rica. Jag kom nyss hem från mitt 14:e besök där sedan 2006 då jag mötte denna kyrka för första gången. Växjö stift, som jag är anställd av, har sedan 2010 en vänkyrkorelation med denna kyrka. Jag har haft förmånen att få vara ansvarig för utbytet. Många fruktgivande möten har det blivit, både här och där.

Det vi kanske främst fått lära oss är sättet som den profetiska diakonin bedrivs i ILCO. En diakoni som hela tiden vill se sammanhang och samband i varför människor blir utanförställda. De väljer att inte bara göra något åt människors utsatthet utan vill också ta reda på orsakerna och försöka göra något åt dem.

ILCO kämpar hårt med att försöka bli mer självständiga. Idag är man helt beroende av bistånd från Svenska kyrkan, ELCA i USA och kyrkor i Tyskland liksom Pan para el Mundo som är en tysk biståndsorganisation. Man kommer troligen aldrig att bli helt självförsörjande men det kanske inte måste vara ett mål? Om man blir sig själv nog är man ju inte beroende av andra. Och just att vara beroende av varandra är något som ILCO betonar i olika sammanhang. Man menar exempelvis att man utför ett viktigt arbete som är hela den världsvida kyrkans ansvar. Då är det rimligt att de som har pengar bidrar med dem. Jag håller med.

På olika sätt har vi i Växjö stift fått bidra till ILCO:S utveckling. Inte minst när det gäller kyrkomusiken har vi fått betyda mycket. Vi har skrivit en mässa tillsammans ”Gemenskapens väg” som blev ILCO:s allra första mässmusik! Sånghäften har sponsrats från kyrkosångsförbundet och sedan tre år utbildar folkhögskolan (SSF) musikelever som praktiserar i ILCO i 4 månader. Det händer alltså en hel del!

Nu är jag hemma efter en dryg veckas besök. Utvärdering och planering för framtiden. Och trots att det är små sammanhang som ILCO verkar i finns det alltid en nerv som jag ofta saknar här hemma. Det är lätt att romantisera skillnaderna mellan oss, men skillnader finns det. En kyrka som ständigt försöker känsliggöra sig inför människors utanförskap och stigmatisering kommer att vara en kyrka som ständigt måste förändras, ständigt reformeras. Det gör ILCO! Ibland går det fort och enkelt, ofta är det svårt och motigt men förändringen måste ske för att inte försteningen ska inträda.

Här tänker jag att vi har mycket att lära, inte minst inför jubiléet 2017. Så därför arbetar vi vidare med nya projekt. Jag ser fram emot det!

Elisabeth Åsbrink på S:t Sigfrids folkhögskola.

Idag gästades skolan av författaren till ”Och i Wienervald står träden kvar”, Elisabeth Åsbrink. Det blev ett spännande möte. Vi har på skolan läst boken under hösten, alla eleverna har fått ett eget exemplar. Det finns flera anledningar till att vi gjort detta. Dels för att få fler att läsa men framförallt för att det pågår en ökad rasism i Europa och i Sverige. Sverigedemokraternas framgång är ett tecken på detta och det pågår just nu i Tyskland, Frankrike, Unger, Belgien, Nederländerna med flera länder. Vi ville också lyfta det faktum att många flyr ensamma, ensamkommande barn och ungdomar kommer till Europa. På vår skola finns flera med den erfarenheten.

Elisabeth lyfter flera viktiga frågor som antisemitismen som en del av kristenhetens historia som kyrkorna inte gjort upp med. Vi talade idag mycket om att kunna skilja individer från politik, inte minst i Israel/Palestina frågan. Vi pratade om hur judehatet har kristna rötter och på den vägen kommit in i islam. Ja, det fanns många spännande teman som Elisabeth hjälpte oss att upptäcka idag. Nu får vi se hur vi går vidare med dessa frågor. I dagens Sverige känns det oerhört angeläget att tala om utanförskap och innanförskap, om rätten att vara olika, klä sig olika, tro olika osv. Vi behöver ett samtal om hur vi vill att det gemensamma samhället ska se ut, där vi lever som olika människor men sida vid sida.

>Uppdrag mission!

>Lunds missionssällskap ger ut en riktigt bra tidning som jag fått upp ögonen för. I senaste numret som du kan länka till här handlar det om ILCO, Iglesia Luterana Costarricense, den lilla lutherska kyrkan i Costa Rica som jag haft förmånen att får besöka ett antal gånger.
Jag skriver om inspirationen från denna kyrka i min bok ”En annan värld är möjlig. Teologi i klimatkrisens tid”. Just deras sätt att se teologi som något man gör snarare än en akademisk diciplin har fångat mitt intresse. Det var därför jag vågade skriva min bok utan att vara professor.
I senaste numret av tidningen kan man ge bort den som julklapp. Det tänker jag göra, gör det du med!

http://www.lundsmissionssallskap.se/LMS_files/UM_nr1_2012.pdf

>Ny kurs på S:t Sigfrida folkhögskola i vår!

>Här kan ni läsa om den nya kursen. Mer information: www.sigfrid.se

Trons konsekvenser

1 termin – våren 2012
Kursen vänder sig till dig som under en termin vill fördjupa dig i din kristna tro och vad denna kan få för konsekvenser i ditt liv och i världens liv. Kursen vill lyfta fram aktuella samhällsfrågor i ett kristet perspektiv och peka på den kristna tron som en inspiration till handling. Vad innebär det egentligen att försöka leva som man lär? Vad säger kristen tro om vårt ansvar för oss själva, varandra och den värld Gud skapat? Huvudfokus i kursen ligger på bibelstudium, ekoteologi och socialt arbete.

Syfte

Kursen har som syfte att ge den studerande:
  • En grundläggande kännedom om bibelns texter som kan leda till handling.
  • Möjlighet till fördjupning och reflektion över den egna tron och vad den kan leda till.
  • En möjlighet att göra skillnad för andra genom praktiskt arbete.

Mer om kursen

Kursen löper över en termin på S:t Sigfrids folkhögskola. Vi rekommenderar att du bor på skolan för att ha möjlighet att utanför lektionstid diskutera med dina kurskamrater. I kursen ingår också ansvar för morgonböner och torsdagsmässor och ett boende på skolan underlättar deltagandet i dessa.
En dag i veckan utför du volontärarbete i en församling eller annan social verksamhet i Växjö kommun. Detta arbete skall redovisas i en skriftlig rapport vid terminens slut.
Några dagar under terminen beger vi oss på hajk i naturen och dessutom ingår några dagars retreat i kursen. Tillfällen för fördjupning och påfyllnad.

Kursansvarig

Magnus P. Wåhlin
Stiftsadjunkt och skolpräst. Tidigare miljöhandläggare och internationell sekreterare i Växjö stift.
Författare till boken ”En annan värld är möjlig. Teologi i klimatkrisens tid.”
Långvarigt engagemang i scoutrörelsen, fredsrörelsen och miljöpolitik.

>Vägra shopping?

>Läser i dagens The New York Times att en del amerikaner nu protesterar mot att rean efter Thanksgiving på Black Friday börjar allt tidigare. Förra året gicks det över en gräns då en del öppnade redan vid midnatt, ja några faktiskt kl. 22 på självaste Thanksgiving.
Hela artikelns utgångspunkt är egentligen att folk borde få vara hemma och fira Thanksgiving tillsammans. Dels de som ska stå i affärerna men även shopparna själva. Jag tänker att det är väl bara att stanna hemma då, men då kan man ju missa en bra deal. Man blir lite matt.
Det som är kul är att det nu finns människor runt om i USA, detta ”genomshoppiserade” samhälle, som tänker vägra handla mitt i natten utan lungt och fint fira med familjen.
Detta liknar väl vart vi är på väg i Sverige. Det som hette Annandagsrean är väl nu en juldagsrea och tidigare och tidigare öppnar butikerna. Det skulle vara bra om vi i år lät bli mellandagsrean helt och hållet, tycker jag. Kan vi vara överens om det?
För helt ärligt, hur mycket av det som köps de dagarna måste vi verkligen ha?
I artikeln finns en hänvisning till Occupy Wall Street och kanske är det så att den där lilla tappra skaran nu påverkar mycket mer än man kunde tro. Än är det inte sagt att det blir någon märkbar avmattning av shoppandet på Black Friday, det ska bli spännande att se.
Vi lever mitt i en ekonomisk kris som gör de fattiga fattigare och överlag shoppar vi som aldrig förr. När ska det mattas, när har vi fått nog?

>Vad är marknaden?

>Läser i The New York Times att Berlusconi nu tvingats att avgå. Men enligt tidningen beror det inte på alla sexskandaler, påstådd korruption eller något av allt det andra Berlusconi anklagats för. Nej det är marknaden som tvingar honom att avgå.
Hmm, marknaden, vem eller vad är det nu igen? Inga namn nämns i bladet, bara detta: marknaden.
När man säger så kan man ju komma undan med vad som helst egentligen, för vem ska kunna kolla upp om det verkligen var marknaden som framtvingade hans avgång? Vem ska man fråga? Ska man fråga Wall Street? Vem är det i så fall? Jag trodde det var en gata i NY. Eller ska vi fråga börsen? Och vem är då det, vem har telefonnumret till marknaden? Till Wall Street? Till börsen?
Jag blir mer och mer bekymrad över vårt språkbruk när det handlar om marknaden. För det säger något om vad vi tror och tänker. Marknaden verkar vara någon slags storhet som har makt över våra liv. Ja, till och med Berlusconis avgång styr den över.
Vi har landat i någon slags marknadsfundamentalism, där inget av det marnaden säger kan kritiseras eller undersökas, det ska bara tas för en sanning.
Vill vi ha det så?

>Kan occupanterna inspirera andra?

>Läser i dagens New York Times att occupanterna i Zuccotti Park tydligen inspirerar fackförbunden i USA. Det är ju så att Occupy Wall Street spritt sig vida omkring i USA och även Europa så det är inte bara de i NY som inspirerar.
Flera stora fackförbund uttalar sig i dag i NYT och menar att occupanterna säger det som de vill ha sagt. Att de funnit nya vägar och ett språk som går att kommunicera med andra. Detta är ju toppen för fackförbunden i USA som sovit ganska gott de senaste åren och inte riktigt vetat hur de ska kunna angripa girigheten och roffarmentaliteten bland ägarna till de företag där deras medlemmar är anställda.
Jag hoppas verkligen att detta kan vara ett sätt att få amerikanerna på fötter och kräva ett rättvisare samhälle. 2010 uppgick siffran fattiga i USA till 49.3 miljoner personer. Det är ju faktiskt ganska många. Att som Occupy Wall Street-rörelsen tala om att vi är de 99% av befolkningen som vill ha ett mer rättvist samhälle är en bra slogan och nu verkar alltså fackförbunden haka på.
Kommer vi att se samma utveckling i Sverige? Jag hoppas det för jag tror att även hos oss behöver klyftorna minska.
Så även om jag fortfarande är kritisk till vad denna nya rörelse kommer att betyda märks alltså nu något positivt i det att den kan påverka andra, mer stabila rörelser att våga ta steget ut och säga ifrån.

>Ockupanterna i Zuccotti Park

>Jag blev inspirerad när jag första gången läste om Occupy Wall Street och tänkte att nu händer det något spännande äntligen. Kampanjen har spridit sig över världen och jag tror det är bra. Det som är bra i kråksången är just detta att rådande ekonomiska system ifrågasätts, det gillar jag. Man menar att det inte är rimligt att klyftorna är så stora som de är i samhället samt att bankerna håvar in storvisnter utan att deras små kunder kan påverka. Vi sitter alla fast i banksystemet som verkar vara värsta krämarbranchen.
Nåväl så långt allt väl. Eller?
När jag idag besökte Zuccotti Park kunde jag inte annat än bli besviken. Dels är ju ”parken” en liten pluttyta precis bredvid Ground Zero. I New Yorkbors ögon är den kanske stor, de är ju vana vid trängsel men jag tyckte den var futtig. På denna lilla yta står tält väldigt tätt, de som är där är en skara smutsiga individer. Jag vet inte vad det är för folk egentligen men det finns plakat om de mest skilda saker och den ena tokigheten efter den andra. Vad är det man vill egentligen?
Nu har man ju bestämt sig för att inte ha någon ledare och alla beslut skall helst tas i konsensus bland de kanske 2-300 inblandade. Det verkar gå trögt.
I söndagens New York Times kan man få veta att det tog några timmar innan man bestämt sig för att skaffa nya tält, fullständig demokrati är svåra saker.
I parken finns många trasiga människor och en och annan missbrukare också vad jag kunde se. Hur blir man en kraft att räkna med? Vill man det? Vilken förändring är det man vill uppnå? Vem vet?
Ja, besviken blev jag och förbryllad. Jag hade tänkt intervjua några personer och ha med det i min nästa bok som ska handla om ekonomi, det är ju därför jag är här i NY just nu men jag lyckades inte hitta någon som jag blev sugen på att intervjua. Det kanske säger mer om mig än om dem, jag vet faktiskt inte. Jag ska göra ett nytt försök en förmiddag längre fram och se om jag lyckas bättre då.
Är det någon som vet hur man kan tolka denna märklighet med Occupy Wall Street?

>Fria Tidningen

>Läser dagens Fria Tidningen och slås av hur bra jag tycker den är. Jag har länge väntat på en annan röst i debatten. Jag har varit fast med den mörkblåa Smålandsposten allt för länge. Försökte sedan med Växjöbladet/Kronobergaren som bara kommer på fredagar och är en sorglig historia.
Det verkar svårt med papperstidningar idag med all konkurrens med internet. Jag tillhör det gamla gardet som vill hålla något i handen vid frukostbordet.
Så har jag haft DN ganska länge fred-sön och det har ibland varit bra men ack så fast den är i konsumtionssamhällets normer.
Så pröva gärna Fria Tidningen vet jag!
(Nej, jag är inte en betald marknadsförare)